Vaknade i natt då hela min kropp bara sa ifrån att vi inte skulle satsa på drömmen. Att det bara e just nu man har ett ha begär men i efterhand kommer vi ångra oss! Och just nu känns det rätt i att skita i drömmen. Det känns rätt i att avvakta ska jag säga för jag ska inte säga inte. Visst är det fortfarande en dröm som skulle göra mig lycklig men frågan är hur?
Det som gör mig lycklig har jag redan. jag har haft det i snart tio år! vad söker jag? Eller är det bara så att jag har ett behov att hela tiden ha något på gång? Att hela tiden ha en plan för framtiden. Har jag svårt att bara njuta av det som händer just nu?
För det gör jag verkligen, njuter alltså.

Jaja vi får se vad som sker. Som det känns nu så kommer jag inte bli besviken ens om drömmen faller på någon annan. varför kallar jag det drömmen? Jag tror inte det är min dröm längre. Min dröm e här och nu.....älskar dig Ola...

Puss