2010-05-11

sammanfattning 1999-2009

Förra året skulle jag ju sammanfatta dessa första tio åren med Ola men har fortfarande inte hunnit.....men det är ju faktiskt inte för sent.

1999 - vi träffas. Dock ej för första ggr, för det var 1997, men då hade vi båda två fullt upp med andra så då insåg vi inte....men det e kanske tur idag?

2000 - Ola flyttar in till Malmö. Först i en väldigt fin tvåa, by himself, men ca 8 månader senare så hittade vi vår första tvåa tillsammans.....

2001 - Är ett händelserikt år. Jag fick min första tankeställare om livet då jag fick besked om cellförändringar, då mitt största hot var att förlora Ola....men det slutade väl.
Sommaren 2001, närmare bestämt den 21/7 så for vi ner till Frankrike för andra ggr och förlovade oss....En romantisk resa där vi la grunden för det vi har idag. När vi kom hem från Frankrike så dog en av våra grannar, och vips så var vi med en fyra. Dessutom så skaffade vi oss vår första familjemedlem, Simba som tyvärr lämnade oss sommaren 2008. R.I.P

2002 - Livet rullade på, jag på ikea och Ola på Samfood. Det kändes som vi hade ett bra liv, och bara ägnade vår tid till varandra....det var mys, Café, bio och mycket av det goda.

2003 - Jag tröttnar på mitt arbetsliv, vill göra annat....Ola tröttnar på sitt arbetsliv, vill göra annat...
Jag säger upp mig från IKEA, och börjar på en restaurang inne i stan, mest för att det dubblade min lön om inget annat. Men insåg kort därefter att pengar är ju verkligen inte allt, och började kalla min chef för det ena med det andra. Jag sa upp mig, och började plugga på komvux. Jag läste upp betyg från gymnasiet, och läste fler intressanta ämne, för att efter ett år ha betyg som räcker för önskad fortsättning på högskola. Mitt emellan restaurangen och komvux hände nästa milstolpe i vårt liv. Gessie Kroken 4.
Fantastiskt upplevelse, än idag när vi pratar om det. Visningen var en katastrof, 70 familjer om jag minns Olas ord rätt, jag var nämligen tvungen att jobba och kunde inte gå på visning....och 25 familjer var med i budgivningen....
Vi greps lite av panik, panik att förlora "vårt" hus, och sa till säljaren att vi köper det utan besikting. Så klart, nu med facit i hand, så fick vi huset för 100000 mer än begärt. Den 27 april 2003 blev vi husägare. Men vilket hus ....det vet ni alla, och vad som hände med det huset, det vet ni alla....och det skrattar vi åt idag.
Men 2003 var inte bara glamour....det vet ni med....
Fast det har gått 7 år, när jag sitter och skriver detta idag så har jag gråten i halsen....FAN.

2004 - Husbygget driver väl oss lite till vansinne....men vi fixar det, mycket tack vare min Ola och Far och andra nära och kära. I mars 2004 flytar vi in....och vilken känsla. jag minns fortfarande första kvällen med pizza....och att vi sov på våra madrasser i vardagsrummet. Den tiden glömmer jag aldrig. Ola får nytt jobb, nu på PEAB, vilket var en alldeles perfekt brytning i hans arbetsliv. I början på 2004, får vi även ett härligt besked, som på brev, att vi väntar barn igen...
Med blandade känslor går vi in i graviditeten, och med facit i hand så var det mina värsta 9 månaderna ever. Inte för att själva graviditeten var jobbig, nänä utan mitt psyke jobbade 24/7 om att något skulle gå fel...
Men , ytterligare en gång med facit, så skulle jag inte ha oroat mig för ut kommer Maja den 27/8 , och är den finaste bebis jag sätt och min ångest och oro försvinner lika fort som jag såg henne.

Med tanke på graviditeten med Maja, och att jag luckades komma in på Malmö Högskola...så fick jag uppskov ett år för att börja plugga 2005.

2005 - Mammaledig. Ola arbetar på PEAB, trivs storartat och ser fram emot en pappaledighet på ett halvår. I augusti precis innan Maja skulle fylla 1, närmare bestämt den 13 augusti så gifte vi oss, här hemma i trädgården med 80 gäster. Än idag pratar folk om festen, och än idag minns jag varje steg jag tog. Det var en av de bästa kvällarna vi har haft.....Tack alla som var med och förgyllde vår dag.
Jag börjar skolan den 1/9 på Malmö Högskola och Ola är hemma.

Konrad kommer hem till oss på lillejulafton. En fin St Bernard....

2006 - börjar sämre. I februari, så blev Maja sjuk. Sjukare än andra barn...längre. Efter fem besök på barnakuten på MAS börjar läkaren ta oss på allvar. Maja har då en sänka på 180, och för er som inte vet ska den ligga under 8 om man är frisk.....
Det har gått över två veckor, med feber, feberkrämper och kräkningar. Sjätte besöket på barnakuten på MAS så inser de att Maja kan inte åka hem i det tillståndet hon befinner sig i.....Vi blir inlagda på infektionsavdelningen på MAS. Akut kopplar de in vätska intravenöst, för hon e så svag.
Efter att ha sett oron i en läkarens ögon, om sitt eget barns tillstånd så finns det inget på denna jord som du inte skulle offra för att få ditt barn friskt.....Jag skrek rakt ut, säkert med lite eftertanke idag, världens fulaste ord till alla inkompetenta sjuksköterskor som bara stod där....som inte kunde göra ett skit för MITT barn....mitt barn som läkaren inte kunde garantera skulle överleva.....
Thomas Sveger, fortfarande den mest bästa läkaren jag någonsin mött, tyvärr har han gått i pension idag, såg mig och min familj...Han såg vad Maja behövde, han såg vad jag behövde....och Ola. Ola är en klippa....han var den som styrde upp allt då jag var inne i en chock som jag inte tog mig ur förrän beskedet kom...Salmonella....som det började som tack vare ruccola sallad....som gick över i ROTA virus...som gick över i lunginflammation......
Efter alla besked fick vi komma hem......hem till Gessie.
Maja fick inte komma tillbaka på dagis förrän salmonella bakterierna var borta, av förklariga skäl....vilket tog 8 månader. Så VAB vet vi vad det är.......

Maja blir två och Lillebror ligger i magen....

2007 - Den 8:e januari tittar Frode ut i en fasans fart.....han hade så bråttom att han bröt nyckelbenet på vägen ut....men välkommen var han...och söt..som grädde....Frode Lillebror Herbert blev hans namn....
Denna sommaren bestämmer vi oss för att bygga en pool, vilket resulterar i att hela Olas semester blir en farligt byggande.....med hjälp av Anders. Poolen blir klar i augusti, lagom till Majas tre-årsdag.....

Konrad, vår älskade hund, hamnar utanför i alla barn och ansvar så han flyttar till Belgien...

2008 - Detta året börjar Ola med pappaledigt och jag pluggar på för att nå min examen. 2008 är ett bra år...ingen sorg.....bara bra, som jag minns nu iallfall.

2009 - Caesar flyttar hem till oss i början på detta år. Jag pluggar och jag har barnen på dagis vissa dagar och hemma vissa.

Min mormor går bort.....saknar henne.

På våren så blir vi mer och mer missnöjda med dagiset som barnen går på, och beslutar att vi ska flytta dem till ett annat, mer närliggande. Vilket vi absolut inte ångrar. Mycket bra beslut. Jag pluggar på, närmar mig en examen då jag och Bitte skriver ett stort examensarbete som vi lämnar in på Lucia.....

Jag börjar jobba den 14:e dec på Monbijouskolan....mycket nöjd med att ha ett arbete....redan innan examen...

2010 - EXAMEN...fest den 16:e januari....Ojoj vilken fest, och vilka gåvor. tack alla som gjorde den dagen med mig....och Tack Ola för allt stöd genom dessa år.

Nu sitter vi här.....hängt stadigt i snart 11 år....och kan jag, vilket jag tvivlar, men kan jag så älskar jag honom ännu mer idag.

Puss Bloggers

p.s detta är nog det längsta inlägget på denna blogg ever.

4 kommentarer:

Nilla sa...

och jag bölar en skvätt!! Underbara år men också mycket sorg... Men Vi delar tydligen en klippa i vårat liv... Jag hade inte överlevt heller utan Tomas Sveger! För alltid min hjälte..

Härligt att läsa om din tid!!

Du e världens finaste A-M!!

Puss & Kram

Frida sa...

Ojoj, ja där kom det en tår rullande på min kind med. Konstigt hur mycket man ska va med om, men allt ont som inte har nåt gott med sig. Det brukar stämma, o sen dagen jag såg dig på MAH första gången Anna-Märta så visste jag att du va en stark människa! Kanske rent av en förebild!? Alldeles säkert för många iaf.
Jag är så glad för sin skull när jag läser att du funnit din trygghet i Gessie o förstår verkligen när jag ser dina bilder o läser dina inlägg varför du älskar huset så mycket. -Kramar om-

Märta sa...

Tack för era fina kommentarer...det värmer....och Frida....vi kommer sakna dig enormt i Skåne...Puss

Frida sa...

o jag kommer sakna er men här ute i cyberspace på blogger där möts vi ;)