Ja var börjar jag...och slutar.
Idag var en lättsam dag fram tills det kom föräldrar med blommor paket och allt som hörde till. Dessutom kom chefen med en finfin blomma och ett tal som faktiskt imponerade på mig. Hon kramade mig, twice och änskade mig lycka till.
Tårarna inombords har legat hela dagen men först när jag träffade Sofie på andra våning så kunde jag inte hålla mig....Min fina Sofie....
Hur kommer jag klara mig utan dig? Jag måste ha någon nära som förstår mina utbrott och mina svallar.
Kommer sakna barnen, dessa underbara föräldrana...
Jag önskar så att ha fortsatt kontakt med vissa....
jaja jag kastar mig själv in i en ny epok......skoj absolut, stark självkänsla.....Njaaaa
Pöss och ha en finfin helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar