jag e glad att det hände när det hände. Så det inte händer idag. Det hände då jag fortfarande var ovetande, lite naiv och ung. Jag såg det som en väldigt sorlig händelse men idag hade jag blivit förkrossad. Idag kan jag prata om det men får gråten i halsen nästan direkt. Att idag känna känslor som jag inte gjorde då kan kväva mig.....tänker och grubblar något fruktansvärt. varför?
Han fattas mig.
Jag är lycklig men vid fler och fler tillfälle så kommer jag på mig själv att jag verkligen är riktigt ledsen på grund av att han inte finns här. Jag kände honom inte, bara i 16 veckor men det räcker....
hade jag fattat ett annorlunda beslut idag? Det vet jag inte...kan jag inte svara på.. men jag är glad att jag gjorde som jag gjorde då, för annars tror jag inte Maja och Frode hade funnits här hos mig och Ola.

Är det detta som gör att jag mår som jag gör. Är det för detta jävla arbete jag ska skriva om hans sjukdom som tar kol på mig just nu? Kanske ska jag välja att skriva om något annat för detta verkar väcka liv i olustiga tankar i mig.

Ledsen

Puss Bloggers